Nej, nu är jag så urbota trött på detta rädda-världen-pratet. Varför ska det vara så tråkigt att rädda världen? Varför handlar det bara om att avstå från att köpa saker, avstå från att göra saker, göra saker på ett annat sätt som tar längre tid? Jag vill också fräsa fram på en motorväg i 120 km / h. Jag vill också åka bil till jobbet som alla andra när det ösregnar.
Det ska vara positivt och kul att rädda världen, lust och glamour och kul, liksom.
Monday, November 27, 2006
Friday, November 24, 2006
Jag galen?
Jag har alltid trott att jag var konstig och galen som ville rädda världen. Så jag har försökt att bete mig så normalt som möjligt för att det inte ska synas. Det är ju riktigt galet.
Kanske är det omgivningen som är helgalen och jag som är en helt normal vanlig människa?
Fast om man kan ta betalt för sin galenskap är det tillåtet att vara lite galen. Som professorer och terapeuter och miljökonsulter. Så jag kanske inte är så galen ändå. Faktum är att det nog är mer normalt att vara galen än att inte vara det.
Kanske är det när man tror att man är normal som man faktiskt är galen.
Fast egentligen kan man nog inte dela in människor i galna eller normala överhuvudtaget. Det är nog den som gör det som är riktigt galen. Då kan det ju gå riktigt galet.
Kanske är det omgivningen som är helgalen och jag som är en helt normal vanlig människa?
Fast om man kan ta betalt för sin galenskap är det tillåtet att vara lite galen. Som professorer och terapeuter och miljökonsulter. Så jag kanske inte är så galen ändå. Faktum är att det nog är mer normalt att vara galen än att inte vara det.
Kanske är det när man tror att man är normal som man faktiskt är galen.
Fast egentligen kan man nog inte dela in människor i galna eller normala överhuvudtaget. Det är nog den som gör det som är riktigt galen. Då kan det ju gå riktigt galet.
Sunday, November 19, 2006
Mer psykoterapi för bättre klimat
Ännu ett suveränt lösningsförslag på klimatproblemet: inför psykoterapi till alla och utbilda fler psykoterapeuter och coacher!
I G-P 19 november stod det att 70% av svenskarna är beredda att ändra sin livsstil för att minska påverkan på klimatet. Den största orsaken är enligt artikeln industrin, eftersom vi konsumerar för mycket varor som industrin producerar.
Påpassligt nog står det om terapier några sidor längre fram i tidningen. Att söka coaching och psykoterapi blir allt vanligare.
Det är säkert ingen tillfällighet att dessa artiklar finns i samma tidning. Den psykiska ohälsan ökar lavinartat precis som konsumtionen och det syns naturligtvis på klimatet.
Genom att införa terapi till alla slipper vi konsumera ihjäl oss och varandra. Ångest och depressioner dämpas bättre med psykoterapi än överkonsumtion.
I G-P 19 november stod det att 70% av svenskarna är beredda att ändra sin livsstil för att minska påverkan på klimatet. Den största orsaken är enligt artikeln industrin, eftersom vi konsumerar för mycket varor som industrin producerar.
Påpassligt nog står det om terapier några sidor längre fram i tidningen. Att söka coaching och psykoterapi blir allt vanligare.
Det är säkert ingen tillfällighet att dessa artiklar finns i samma tidning. Den psykiska ohälsan ökar lavinartat precis som konsumtionen och det syns naturligtvis på klimatet.
Genom att införa terapi till alla slipper vi konsumera ihjäl oss och varandra. Ångest och depressioner dämpas bättre med psykoterapi än överkonsumtion.
Lyx utan tröja
Varför ska man behöva gå omkring med kortärmade tröja eller en tunn blus inomhus mitt i vintern? Är inte det en lyx? Eller är det en mänsklig rättighet?
Förr i tiden var inomhustemperaturen bara 18 grader. Och ännu längre tillbaka eldade man bara när man lagade mat och vaknade med en ishinna på vattenhinken.
Vad är det för ideal som vi har skapat, att man ska kunna gå omkring med kortärmat inomhus mitt i vintern? Vem har skapat det?
Fram med de stickade tröjorna och fårskinnstofflorna! Och vad är det för fel på långkalsonger inomhus! Vi bor ju ändå i Sverige. Här är det kallt på vintern och då får man ju klä på sig därefter.
Förr i tiden var inomhustemperaturen bara 18 grader. Och ännu längre tillbaka eldade man bara när man lagade mat och vaknade med en ishinna på vattenhinken.
Vad är det för ideal som vi har skapat, att man ska kunna gå omkring med kortärmat inomhus mitt i vintern? Vem har skapat det?
Fram med de stickade tröjorna och fårskinnstofflorna! Och vad är det för fel på långkalsonger inomhus! Vi bor ju ändå i Sverige. Här är det kallt på vintern och då får man ju klä på sig därefter.
Spinning
Idag cyklade min dotter och jag till Sjöfartsmuseet. Rena spinningpasset. Det skulle kunna vara en ny affärsidé: vi spinner live på stan och hinner en sväng till havet och skogen också under den timme som passet varar.
Jag sparade minst åttio kronor. De fikade vi för på Sjöfartsmuseet.
Jag sparade minst åttio kronor. De fikade vi för på Sjöfartsmuseet.
Byte av livsstil
Vi flyttade från förorten till ett villaområde väldigt nära Göteborg. Nu kan vi gå eller cykla till jobbet, vi kan gå på bio på kvällarna eller teater eller kvällskurser och det tar inte en evighet att ta sig hem. Vi får bättre kondition och mer livskvalitet. Vi slipper betala 2000 kr i månaden i pendlingskostnader och vi slipper betala parkering. I gengäld betalar vi lite högre hyra. Ekonomiskt går vi kanske plus minus noll. Men totalt sett har vi fått mera liv.
Wednesday, November 15, 2006
Samvetsgrant
Om alla på jorden levde som jag, skulle det behövas 7 jordklot för att producera det vi behöver för att leva och ta hand om den miljöpåverkan som uppstår till följd av det. Det har jag räknat ut på internet. Resultatet slog ned som en måsskit på hjässan. Jag trodde ju att jag levde miljövänligt. Jag är ju i alla fall med i Naturskyddsföreningen och gammal Fältbiolog och jobbar med miljöfrågor, köper KRAV-märkt mat och helst grönsaker från EU och inte från övriga världen. Jag åker kollektivt eller samåker till jobbet. Jag har fjärrvärme. Men det brydde sig inte det där datorprogrammet om. Mitt ekologiska fotavtryck – den landyta som behövs för att producera det som jag använder i mitt liv och ta hand om de miljöbelastningar som det ger upphov till - var oundvikligen 7 jordklot.
Tänk om mina barn kommer och säger när de blir stora, att hur kunde du leva så där slösaktigt när vi var små och lära oss en sådan livsstil, nu har vi ju fått cancer och luftvägsbesvär och har utrotat massor av djurarter från jordens yta. Du kunde väl ha lärt oss ett annat sätt att leva.
Jag frågade datorn hur jag skulle leva för att hela jordens befolkning skulle klara sig på ett enda jordklot. Den svarade att alla kan dela lika på resurserna om jag bor i ett litet hus utan el och uppvärmning och utan rinnande vatten, aldrig flyger någonstans, åker sparsamt med kollektivtrafik och cyklar, går eller rider och sällan köper varor i förpackningar.
Hm.
Jag kanske ska flytta till tredje världen. Då skulle jag slippa avstå från simhallar och ishallar och andra energikrävande aktiviteter eftersom det inte finns några. De har en härlig gemenskap, tar hand om varandra på ett annat sätt än vad vi gör, har jag hört av dem som varit där. De har sång och musik och bor jättemånga människor ihop behöver aldrig vara ensamma. Och man slipper sådana där existentiella problem för man har inte tid att tänka på det när man är hungrig och bara funderar på hur man ska få mat för dagen. Men risken för att barnen skulle få någon konstig sjukdom som jag aldrig hört talas om känns alldeles för stor. Det är nog värre än astma pga partiklar i stadsmiljön.
Det var då jag bestämde mig för att sluta vara solidarisk med hela jordens befolkning. Varför ska bara jag offra mig, när ingen annan gör det? Vi har trots allt bara en bil i vår familj. Hur många bilar har ni i er? Och förra året flög vi ingenstans medan det finns folk som flyger till USA varannan vecka för att jobba.
Fast vänta nu, är det inte befolkningen i tredje världen som är solidariska mot oss eftersom de inte använder mer av jordens resurser än vad som räcker till oss allihopa om vi delar lika? Om vi delar med oss av våra resurser och vår teknik och vår livsstil som innebär överkonsumtion, så är vi ju inte solidariska mot dem. Eftersom vi genast när de anammat denna livsstil, när de övergett sin miljövänliga och hållbara livsstil som de lärt sig av hundratals generationer före dem, tvingas att berätta för dem nackdelarna med denna livsstil och att de nu måste lära sig leva utan den och hitta alternativ till den, eftersom denna livsstil förstör vår planet. Vad är det för solidariskt med det? Det är väl det första vi borde berätta för dem? Att ni inte ska göra samma misstag som vi. Välj något annat, något klokare istället!
Förresten finns det bara ett jordklot, så det kan ju aldrig bli sju jordklot hur man än räknar. Det kommer naturlagarna att se till. Det ska jag säga till det där datorprogrammet nästa gång jag pratar med det. Du glömde ta med naturlagarna i dina beräkningar, grabben, sorry!
Tänk om mina barn kommer och säger när de blir stora, att hur kunde du leva så där slösaktigt när vi var små och lära oss en sådan livsstil, nu har vi ju fått cancer och luftvägsbesvär och har utrotat massor av djurarter från jordens yta. Du kunde väl ha lärt oss ett annat sätt att leva.
Jag frågade datorn hur jag skulle leva för att hela jordens befolkning skulle klara sig på ett enda jordklot. Den svarade att alla kan dela lika på resurserna om jag bor i ett litet hus utan el och uppvärmning och utan rinnande vatten, aldrig flyger någonstans, åker sparsamt med kollektivtrafik och cyklar, går eller rider och sällan köper varor i förpackningar.
Hm.
Jag kanske ska flytta till tredje världen. Då skulle jag slippa avstå från simhallar och ishallar och andra energikrävande aktiviteter eftersom det inte finns några. De har en härlig gemenskap, tar hand om varandra på ett annat sätt än vad vi gör, har jag hört av dem som varit där. De har sång och musik och bor jättemånga människor ihop behöver aldrig vara ensamma. Och man slipper sådana där existentiella problem för man har inte tid att tänka på det när man är hungrig och bara funderar på hur man ska få mat för dagen. Men risken för att barnen skulle få någon konstig sjukdom som jag aldrig hört talas om känns alldeles för stor. Det är nog värre än astma pga partiklar i stadsmiljön.
Det var då jag bestämde mig för att sluta vara solidarisk med hela jordens befolkning. Varför ska bara jag offra mig, när ingen annan gör det? Vi har trots allt bara en bil i vår familj. Hur många bilar har ni i er? Och förra året flög vi ingenstans medan det finns folk som flyger till USA varannan vecka för att jobba.
Fast vänta nu, är det inte befolkningen i tredje världen som är solidariska mot oss eftersom de inte använder mer av jordens resurser än vad som räcker till oss allihopa om vi delar lika? Om vi delar med oss av våra resurser och vår teknik och vår livsstil som innebär överkonsumtion, så är vi ju inte solidariska mot dem. Eftersom vi genast när de anammat denna livsstil, när de övergett sin miljövänliga och hållbara livsstil som de lärt sig av hundratals generationer före dem, tvingas att berätta för dem nackdelarna med denna livsstil och att de nu måste lära sig leva utan den och hitta alternativ till den, eftersom denna livsstil förstör vår planet. Vad är det för solidariskt med det? Det är väl det första vi borde berätta för dem? Att ni inte ska göra samma misstag som vi. Välj något annat, något klokare istället!
Förresten finns det bara ett jordklot, så det kan ju aldrig bli sju jordklot hur man än räknar. Det kommer naturlagarna att se till. Det ska jag säga till det där datorprogrammet nästa gång jag pratar med det. Du glömde ta med naturlagarna i dina beräkningar, grabben, sorry!
Tuesday, November 14, 2006
Snabb utveckling mot hållbarhet
Jag har ett bra lösningsförslag på hela det här dilemmat. Det är ju bara att stänga av alla oljeborrtorn och så tar oljan slut nu istället för om hundra år. Eftersom det inte finns någon olja mer att använda så får vi ju ett miljövänligt samhälle så där på stört utan att behöva vänta ända till 2021 som regeringen vill. När det inte finns någon olja, eller väldigt lite, så måste vi ju prioritera vad vi ska ha den till, alltså det viktigaste och så kommer det fram bra lösningar efter hand. År 2021 kommer man att betrakta oljeborrtornen som lika farliga som kärnkraftverken: - -Akta er för att öppna dom här kranarna för dom förstör klimatet på jorden och det ska vi vara rädda om.
-Åh, så bra att man var klok nog att stänga av dem år 2006, kommer alla människor att säga.
Det finns ju en hel massa metoder att använda för att stänga av oljeborrtorn och oljekällor snabbt. Men Bildt, det är nog ett bra tips att sälja aktierna innan du genomför den här aktionen, för de kommer inte att vara värda så mycket efteråt. Du kanske borde satsa i aktier i miljövänliga företag istället, som Sveriges Lantmän. När det inte längre går att sälja bensin- och dieseldrivna bilar kan jag tipsa dig om att försäljningen av rapsolja att öka markant. Men säg inget till någon om det tipset.
Tänk hur världen skulle se ut om man bara stängde av oljetillförseln så där över en natt. Det skulle bli ungefär som efter det att stormen Gudrun hälsat på, när vi lagade mat på den öppna spisen. Fast nu har vi ju flyttat, så nu skulle vi få tända en brasa i trädgården istället för att få maten varm. Och eftersom vi inte har någon öppen spis har vi inte någon ved heller. Hela kvarteret skulle gå till naturreservatet härintill och samla ved. Efter några dagar skulle det inte vara så mycket död ved kvar och inga utrotningshotade djur heller (de skulle vara helt utrotade).
Hela Europa skulle stanna och USA och Asien och Australien också. Överallt skulle det stå en massa bilar och rosta sönder. Priset på spadar och trädgårdsredskap skulle rusa i höjden eftersom de skulle bli mycket eftertraktade redskap. Om man hade en hacka eller en spade skulle man få jobb på åkrarna. Det skulle finnas hur mycket jobb som helst och ingen skulle behöva gå arbetslös – under förutsättning att de hade en hacka och en spade förstås.
I Kina och Nordkorea och Sydamerika har de ju levt så här i flera tusen år så de skulle knappast märka förändringen. Och sen skulle de kunna exportera sin mycket värdefulla teknik om hur man överlever i ett hållbart samhälle till Europa och USA och bli mycket rika och välbeställda länder med stor makt.
Tänk så underbart tyst det skulle vara. Man skulle höra fåglar sjunga och vinden susa. Överallt skulle människor hacka i jorden och plantera ätbara växter och vackra blommor och sjunga gospel som på bomullsfälten i USA. Men de skulle vara fria människor och inga slavar och de skulle vara lyckliga eftersom alla människor blir lyckliga av att arbeta. Luften skulle vara ren och astma, allergier, lungcancer och andra luftvägssjukdomar skulle vara nästan utrotade. Överallt skulle vindkraftverken snurra - som barnens snurror i min trädgård - och människorna på åkrarna skulle stanna upp, männen ömt lägga armarna över kvinnornas axlar och så beundrar de de vackra snurrande rörelserna i fjärran och njuter av tystnaden tillsammans.
-Åh, så bra att man var klok nog att stänga av dem år 2006, kommer alla människor att säga.
Det finns ju en hel massa metoder att använda för att stänga av oljeborrtorn och oljekällor snabbt. Men Bildt, det är nog ett bra tips att sälja aktierna innan du genomför den här aktionen, för de kommer inte att vara värda så mycket efteråt. Du kanske borde satsa i aktier i miljövänliga företag istället, som Sveriges Lantmän. När det inte längre går att sälja bensin- och dieseldrivna bilar kan jag tipsa dig om att försäljningen av rapsolja att öka markant. Men säg inget till någon om det tipset.
Tänk hur världen skulle se ut om man bara stängde av oljetillförseln så där över en natt. Det skulle bli ungefär som efter det att stormen Gudrun hälsat på, när vi lagade mat på den öppna spisen. Fast nu har vi ju flyttat, så nu skulle vi få tända en brasa i trädgården istället för att få maten varm. Och eftersom vi inte har någon öppen spis har vi inte någon ved heller. Hela kvarteret skulle gå till naturreservatet härintill och samla ved. Efter några dagar skulle det inte vara så mycket död ved kvar och inga utrotningshotade djur heller (de skulle vara helt utrotade).
Hela Europa skulle stanna och USA och Asien och Australien också. Överallt skulle det stå en massa bilar och rosta sönder. Priset på spadar och trädgårdsredskap skulle rusa i höjden eftersom de skulle bli mycket eftertraktade redskap. Om man hade en hacka eller en spade skulle man få jobb på åkrarna. Det skulle finnas hur mycket jobb som helst och ingen skulle behöva gå arbetslös – under förutsättning att de hade en hacka och en spade förstås.
I Kina och Nordkorea och Sydamerika har de ju levt så här i flera tusen år så de skulle knappast märka förändringen. Och sen skulle de kunna exportera sin mycket värdefulla teknik om hur man överlever i ett hållbart samhälle till Europa och USA och bli mycket rika och välbeställda länder med stor makt.
Tänk så underbart tyst det skulle vara. Man skulle höra fåglar sjunga och vinden susa. Överallt skulle människor hacka i jorden och plantera ätbara växter och vackra blommor och sjunga gospel som på bomullsfälten i USA. Men de skulle vara fria människor och inga slavar och de skulle vara lyckliga eftersom alla människor blir lyckliga av att arbeta. Luften skulle vara ren och astma, allergier, lungcancer och andra luftvägssjukdomar skulle vara nästan utrotade. Överallt skulle vindkraftverken snurra - som barnens snurror i min trädgård - och människorna på åkrarna skulle stanna upp, männen ömt lägga armarna över kvinnornas axlar och så beundrar de de vackra snurrande rörelserna i fjärran och njuter av tystnaden tillsammans.
Val av livsstil - val av framtid
Det står mycket om ”klimathotet”, d v s växthuseffekten, i tidningarna just nu. Om globala avtal, uppgörelser, lösningar. Men egentligen är det ju du och jag som bestämmer klimatet om tjugo år, genom våra val, genom det sätt vi väljer att leva.
Den här sidan ger ett nytt perspektiv på hur svårt det är att leva miljövänligt, ur den enskilda människans synvinkel, nämligen min. Trots att jag är miljömedveten och utbildad i miljöfrågor får jag inte ihop ett miljövänligt liv som inte påverkar naturmiljön och kommande generationer. Hur tacklar man det när man gjort det till sin livsuppgift att rädda världen? Hur mycket ska man offra för att uppnå målet? Mina försök att leva miljövänligt i dagens moderna samhälle beskrivs med inslag av humor, satir och ironi och med ett humanekologiskt synsätt.
Jag intresserar mig just nu för hur vi väljer att göra våra val. En av dessa aspekter är hur vi prioriterar miljön när vi gör våra val. Om man ger miljöfrågan högst prioritet så är valet enkelt – det får kosta lite mer, bara det blir miljövänligare. Om man sätter miljöfrågan längre ned, så får det inte kosta mer än det gör och bryr man sig inte om miljön alls så går det som det går idag.
Sen beror det naturligtvis på vad det finns att välja på. Det är där lagarna och de internationella överenskommelserna kommer in. Men redan nu skulle vi få en bättre värld, om vi gjorde andra val än de vi faktiskt gör. På den här sidan tänker jag utforska hur vi göra våra val. Eller snarare, hur jag gör mina val. Men jag tror att jag är ganska lik alla er andra. Vi är ju människor allihopa.
Faktum är att vi faktiskt varje dag väljer att leva så här. Om och om igen. Varje dag. Om 7 300 dagar (d v s om 20 år) ska vi leva i den värld som vi väljer nu. Så det lönar sig att vara efterklok i förväg.
Den här sidan ger ett nytt perspektiv på hur svårt det är att leva miljövänligt, ur den enskilda människans synvinkel, nämligen min. Trots att jag är miljömedveten och utbildad i miljöfrågor får jag inte ihop ett miljövänligt liv som inte påverkar naturmiljön och kommande generationer. Hur tacklar man det när man gjort det till sin livsuppgift att rädda världen? Hur mycket ska man offra för att uppnå målet? Mina försök att leva miljövänligt i dagens moderna samhälle beskrivs med inslag av humor, satir och ironi och med ett humanekologiskt synsätt.
Jag intresserar mig just nu för hur vi väljer att göra våra val. En av dessa aspekter är hur vi prioriterar miljön när vi gör våra val. Om man ger miljöfrågan högst prioritet så är valet enkelt – det får kosta lite mer, bara det blir miljövänligare. Om man sätter miljöfrågan längre ned, så får det inte kosta mer än det gör och bryr man sig inte om miljön alls så går det som det går idag.
Sen beror det naturligtvis på vad det finns att välja på. Det är där lagarna och de internationella överenskommelserna kommer in. Men redan nu skulle vi få en bättre värld, om vi gjorde andra val än de vi faktiskt gör. På den här sidan tänker jag utforska hur vi göra våra val. Eller snarare, hur jag gör mina val. Men jag tror att jag är ganska lik alla er andra. Vi är ju människor allihopa.
Faktum är att vi faktiskt varje dag väljer att leva så här. Om och om igen. Varje dag. Om 7 300 dagar (d v s om 20 år) ska vi leva i den värld som vi väljer nu. Så det lönar sig att vara efterklok i förväg.
Subscribe to:
Posts (Atom)