Om livet

Det finns bara två måsten i livet.
Vi måste dö.
Vi måste välja.

om tid

Men vänta nu.
Jag skulle ju få mer tid i det ekologiska samhället.
Var är den?

Fantasivärld

Går omkring bland hyllorna på Focus klockan nio på kvällen. Hyllorna är fulla av konservburkar och plastflaskor med mängder med varor från världens alla hörn. Det är mer energi i aluminiumet i burkarna och plasten i flaskorna än i maten som finns i dem.

Det är bara att plocka maten från hyllorna och äta. Inget krångel med att gräva i jorden, sätta frön, oroa sig för vädret eller tänka på vad djuren ska äta på vintern.
Det är bara att ta det som är allra godast.

Jag tänker att jag lever i västvärldens fantasivärld. Någonstans finns ett tankefel. Någonstans kommer det inte att gå ihop i slutändan. Någonstans finns en naturlag som vi har glömt eller tror att vi har satt ur spel. Någon gång kommer vi att vakna upp ur vår fantasivärld.
På en åker med en spade i handen eller i skogen gillrandes en fälla.

Här är en ny kommentar apropå hållbar utveckling och att arbeta med miljöfrågor:

Inte lätt att leva som man lär, som vi ju båda vet.
Ju mer man vet desto svårare blir det ju dessutom.

The neverending story

Hade tänkte lägga ned den här bloggen, men jag har fått så många positiva kommentarer så jag fortsätter ett tag till. Hållbar utveckling är en neverending story.

Tid är allt vi har

Tiden är alldeles för knapp för att hinna fundera på miljöfrågor. Därför har det inte blivit så många inlägg på sistone.
Kanske är det det som är själva grundproblemet. Alltså tiden - inte miljöfrågorna. Eller snarare: vår inställning till tiden.

Jägare och samlare

Vi har numera 20 000 saker per person, enligt Sköna Hems chefredaktör Eva Abrahamson (G-P 070123). De saker som möbelvaruhusen säljer mest av är saker för att förvara sakerna i.

Förra året gjorde jag mig av med ungefär 25 sopsäckar med saker som jag inte behövde (men då hade jag å andra sidan sparat saker i ca 6 år utan att slänga någonting alls).

Det verkar som om vi fortfarande har kvar en del rötter i jägar- och samlarsamhället för 12 000 år sedan.

Nya vyer

Bild från Funpic.

Partiklar

susar fram på cykeln
det regnar lite
det gör inget
vinddraget smeker mina kinder
fyller lungorna
smakar avgaser
gatlyktorna lyser vänligt
cykelbanorna är nästan tomma
som att susa fram i 120 km/h på motorvägen
fast bättre
jag är inte miljömarodör
det är bilarna på vägen bredvid
som är den äckliga smaken
som brummar och låter
jag och min cykel är lösningen
blodet strömmar i musklerna
mjukar upp min spända stressade kropp
orkar längre upp i backen i dag än i går
slappnar av
detta är livet
jag mår bra

Systemfel

Egentligen borde man bli bonde och leva på självhushåll och inte köpa en massa leksaker och kläder som man inte sliter ut. Men jag är för mycket barn av min tid för att trivas med det.

När jag nu ändå råkar finnas till borde det finnas någon form av tanke att jag ska leva. Och om jag ska leva så måste jag använda jordens resurser.
Jag räknar med att naturen sätter stopp för mitt resursslöseri så småningom. När naturresurserna är slut och restprodukterna spridda som diffusa föroreningar över världen och när oljan är förbrukad.
Så jag vet inte varför jag oroar mig för världen egentligen.
Naturen har ju sina egna lagar och fixar till saker och ting på sitt eget vis.
Så jag kan lugnt leva på som vanligt.
Hej lättja! Så härligt att slippa bry sig om.

Back to basics II

Druvans ättiksprit

gör Edra inläggningar fina och hållbara. De få en utsökt läcker, lagom syrlig smak.

Den rena naturättikan.

Annons i Husmodern nr 31, 1932

Dagens hjältedåd

Idag har jag gjort en stor hjältemodig insats i min fruktlösa kamp att rädda världen.
Jag står där i godan ro och duschar i det underbara, varma, strömmande vattnet när ett oroväckande ljud stör mina ritualer.
Det pyser och väser ur balsamflaskan en kort stund innan den tystnar helt.
Flaskan är lätt som en död vinbergssnäcka.
Försiktigt stänger jag av kranen, drar undan duschdraperiet, kliver ur duschkabinen och rycker åt mig handduken. Jag är precis på väg att slänga flaskan med Naturelle Balsam volym/persika Bra miljöval i soptunnan i badrummet när svarta oljedroppar och bilavgaser förmörkar sinnet. I sista minuten rycker jag åt mig handen med Naturelle Balsam och låter locket till soptunnan falla igen.
Istället bär jag med mig den in i nästa rum och lägger den omsorgsfullt i papperskassen bland de andra tomma vinbergssnäckorna.
Nöjd och belåten med min heroiska insats dansar jag uppför de två trapporna till sovrummet.
Idag kommer jag att sova gott. Återigen har jag gjort en stor insats för miljön.

Stålmannen och jämställdhet

Hittade ingen bra rubrik till det här inlägget. Hade tänkt kalla det Stålmannen, men det är ju en man. Sen Batman och Spiderman, men det är ju män allihop. Varför finns det ingen stålkvinna, Batkvinna och Spiderkvinna?
Tänkte kalla nästa inlägg för Superwoman men det låter ju fånigt.
- Varför det?
- Kvinnliga superhjältar ser liksom annorlunda ut. Inte alls som Stålmannen och Batman och Spiderman. Om den kvinnliga superhjälten heter Stålkvinnan så är hon ju gift med Stålmannen och då kan hon ju inte vara den allra häftigaste av superhjältar, för det är ju hennes man redan.
Kvinnliga superhjältar gör liksom andra saker, andra hjältedåd än manliga superhjältar.
Som att rädda världen från miljöproblemen.
Eller rädda sig själva från världen.

Det blev ett helt annat inlägg om jämställdhet istället för om miljö. Men inte desto mindre angeläget.

Back to Basics

Nu ha vi åter konserveringstid!

När ni skall skaffa konservkokaren bör Ni verkligen be att få se på Skultunas olika modeller i aluminium - Ni kommer att inse att det jämna, tjocka materialet garanterar god tjänst under många år.

Skultunafabrikaten föras av alla järn- och bosättningsaffärer.

Skultuna Bruk. Västerås.

Annons i Husmodern Nr 31, 1932.

Om att våga

Jag står högst upp på 5:ans trampolin.
Ljuden är annorlunda här uppe. Mera dämpade, som ett eko.
Det som händer där nere spelar inte så stor roll längre.
Långt där nere glittrar vattenytan som en kall, hård spegel.
Trampolinen sticker i fötterna. Den är taggig så att man inte ska halka. Men den svingar betänkligt, som om den vill påminna om att jag inte ska stå här för länge. Jag står ju trots allt här för att komma ned igen.
- Hoppa då, så att vi också får komma fram, säger tio kopior av mig själv som väntar vid de trygga stålräckena vid den gröna trampolinens fäste.
Men jag är inte säker på att jag vill dit ned längre. När allt kommer omkring är det ganska trivsamt här uppe.

En god morgon: gamla ambitioner blir som nya

Idag hade jag tänkt att lämna barnen med cykel på dagis/skola.
Men plötsligt är klockan dags att åka: största barnet sitter fortfarande i pyjamas och har nyss hällt upp en stor tallrik med fil och flingor, minstingen skriker för hon får inte ta med sig nallen till dagis och jag springer fram och tillbaka och försöker samla ihop min kalender och min lunch och frukten och lappen med telefonnumren som jag ska ringa under dagen och barnens regnkläder och extrakläder som var slut i lådan och undrar varför gjorde inte gjorde detta i går kväll.
Jag beslutar mig för att ta bilen i dag.
Varför är det likadant varje dag?
Det märkliga är att på något mirakulöst sätt lyckas vi alltid komma fram i tid tills skolan börjar. Det är som om det där beslutet att ta bilen är en trollformel som trollar allting tillrätta: plötsligt ligger kalendern, lunchen, telefonlappen, regnkläder och extrakläder i ryggsäcken. Min son står mirakulöst bredvid mig med frukosten i magen och kläderna på och minstingen tar kreativt på sig overallen, stövlarna och vantarna själv.

Hur ska vi någonsin klara oss utan vår bil om vi hela tiden misslyckas med att inte använda den vi har?

Reklam

Jag har placerat min blogg i Örgryte på bloggkartan.se

Orkanvarning, klimatvarning

Vinden gör sitt bästa för att trycka in fönsterglasen, som knakar betänkligt. Tegelpannorna rasar en efter en ned på stenbeläggningen och blir till orangea flisor. Soptunnorna ligger omkulltvälta på marken. En stor bit av grannens takpapp fladdrar som en segelduk.
Vår kanot lyfte över häcken och rullade 7 meter till andra sidan av grannens trädgård.
Återigen påmind om de krafter som är starkare än jag.
Vi har ställt in våra planerade besök och stannar hemma. Man kan inte kontrollera allt.

De senaste 50 årens medeltemperatur, d v s klimatförändringarna, beror till 90 % på människan och 10% på naturliga klimatvariationer, enligt IPCC:s rapport (IPCC = FN:s klimatpanel) som kommer i mars i år. Aldrig någonsin tidigare har experterna kunnat säga detta så säkert. (Källa: Stefan Edman)

Själv har jag ganska många bortförklaringar kvar, för att slippa gå med i en bilpool. Vi behöver bilen för att

• vi ska lämna barnen på dagis och på skolan
• vi har barn och behöver storhandla en gång i veckan
• barnen måste skjutsas till aktiviteter så att de inte blir olyckliga utanförbarn
• vi behöver hälsa på vänner och bekanta som bor där man inte kan åka kollektivt
• vi kanske måste iväg snabbt till sjukhus
• vi måste hälsa på släktingar som bor långt bort
• vi ska kunna åka på bilsemester till Europa eller så som alla andra
• vi ska kunna göra fler saker på kortare tid samma dag
• barnen måste skjutsas till vänner som bor långt bort
• vi behöver bilen för att åka till jobbet
• vi älskar vår bil och vill inte skiljas från den
• det känns tryggt att bilen står på gatan, helst vill vi se den från köksfönstret, för då känns allt som vanligt
• vi tycker om att sitta för oss själva och prata och slippa se andra människor när vi åker någonstans
• barnen somnar så gott när vi gjort ärenden på kvällen, det är bara att bära in dem och vi får en trevlig kväll utan barn (om de inte vaknar för då är det tvärtom)
• vi inte känner oss riktigt lyckade som föräldrar om vi inte är en familj med bil, det skulle ju kunna skada barnen att växa upp utan bil

Fast efter den här stormen känns det som om mina argument börjar urholkas allt mer.
Om inte jag gör något, vem gör något då?

Efterlysning

Thomas Svensson, som skrev om Viktor Rydberg, kan du lämna din bloggadress så kan jag hitta din dikt/blogg? Jag googlade men hittade den inte. //Malin Vinten

Plocka hallonsylt

Idag lyckades jag skapa en helt ekologiskt måltid. Om det inte hade varit för plastflaskan med hallonsylt som jag i ett svagt ögonblick stoppade ned i kundvagnen. Den marknadsförde sig själv utan bitar och utan kladd. Inte för att varken jag eller barnen någonsin tyckt att det varit en nackdel med fruktbitar i sylten eller kladdiga skedar. Men min väninna hade en sådan. Så jag måste prova. Eftersom jag ser den på hyllan.
Stolt står jag där i mitt röda förkläde som den allra bästa förälder och lagar mina pannkakor med kravmärkta ägg och kravmärkt mjöl och kravmärkt mjölk och vanligt jozo-salt till mina barn som med tindrande ögon står vid spisen och tittar på.
Pannkakorna lyser gyllengula. Vi förflyttas till den härliga sommardagen i hallonsnåret redan när vi ställer skålen med nykokt hallonsylt på bordet. De stora, röda hallonen tar majestätiskt ta plats på pannkakorna. Saften rinner mörkröd och härligt doftande ut ur pannkakorna när man skär dem. Solen skiner från en klarblå himmel, vi skrattar och skojar och när kärlen är fyllda av röda, läckra bär går vi ned och badar och bygger sandslott på stranden.
Så brukar det vara. Men vad händer?
Det blir en tunn röd stråle från flaskan, som ketchup. Sylten slingrar sig fram som röda ormar över pannkakorna. Ingenting påminner om sommardag och bad och sandslott.
Jag tror inte att jag kommer att plocka hallonsylt i flaska från ICA:s hyllor mer.
Nästa år ska jag se till att ha tid att plocka riktiga hallon i hallonsnår.

Då och nu

DET ÄR ICKE LIKGILTIGT

vad slags socker ni använder till syltningen.

Det är alldeles felaktigt att använda vanligt strösocker. Det i varje avseende absolut bästa är att använda Sockerbolagets Syltsocker kvalitet L, som tillhandahålles i säckförpackning om 25 kg. Använd detta syltsocker och Ni har en säker garanti för ett utomordentligt resultat.

Annons i Husmodern nr 31, 1932

Människan är sitt eget mått

Jag har upptäckt att det faktiskt finns familjer som inte har bil och inte skjutsar barnen till fotboll, hockey, dans, karate, simning, scouter, miniorer, kör, kyrkans barntimmar, cirkusakrobatik och balett och inte åker på vintersemester till Sälen och Thailand samma år och inte åker på sommarsemester till Medelhavet. Det finns familjer som bor i lägenhet och inte renoverar huset som galningar hela tiden och inte stressar ihjäl sig för att hinna med att tukta gräsmattan och buskarna och ogräset som väller fram på sommaren. Jag undrar vad de gör. Tänk om de sitter där och bara tittar på varandra och inte vet vad de ska göra. Tänk om de måste prata med varandra. Tänk om de sitter och myser och har trevligt tillsammans. De verkar faktiskt vara glada och må bra också. Fast jag är inte säker än. De kanske skulle vara gladare och lyckligare om de hade allt det där och gjorde allt det där som jag gör?

Stefan Edman, oljekommissionen och jag

Tänk er det: Jag och den allsmäktiga gurun Stefan Edman i samma rum. I går kväll.
På hans föredrag om oljekommissionens arbete.
Stefan Edman är en stor man. Allting på denne man är större än jag. Kavajen. Byxorna. Näsan. Hans stora grova händer som har skakat hand med Göran Persson, Margot Wallström och gräddan av hela Sveriges och Europas miljöaktörer.
Edman är en man som uträttar något, som förändrar, som skapar dialog mellan politiker och näringsliv.
Hela föreläsningssalen vibrerade av framtidstro, lösningar och möjligheter och en insikt om att vi i slutändan trots allt är människor också.
Edman har starkt bidragit till mitt miljöintresse. Som ung miljörevolutionär i slutet av 1980-talet låg jag i hängmattan och slukade "Sverige är fantastiskt - men hur länge?"
Så det var en stor dag i går.
Men, vad har oljekommisionen i övrigt med mig att göra?
-Jo, en hel del . För om det inte blev någon förändring uppifrån så skulle det vara omöjligt för mig att hitta en bilpoolsbil, nu när jag letar efter en.

Kommissionen mot oljeberoendets slutrapport kan beställas här http://www.regeringen.se/sb/d/6316/a/66280. I rapporten föreslår kommissionen en rad långtgående, konkreta åtgärder som till år 2020 kan bryta vårt oljeberoende och påtagligt minska användningen av oljeprodukter.

Laster

Så här kommer det se ut när jag har sålt min bil och har varit och storhandlat på ICA Maxi.

Respons

Jag har fått underbara kommentarer till min blogg. Att få svar från cyberrymden är som att få svar från en levande varelse på en annan planet.

Piff said...
Du kan hitta den på Clas Olsson oxå [galltvålen], både i fast och flytande form! Där har jag köpt den i flera år... Tack för en otroligt rolig blogg som jag nyligen upptäckte! Det är som om jag skrivit den själv, fast jag har förståss ingen bil (kanske är jag lite mer eco-chic än du). ;)

Andra kommentarer:
Jag har läst din blogg - va' kul!

Så nu har jag kikat på din blogg (första gången jag gör sånt, hm) Ja, den är viktig den eviga frågan hur man får ihop det, med stort och smått, med principer och verklighet, med.... Jag tror det vore värre om man INTE funderade!
Såg ett bra citat som jag inte kommer ihåg exakt (skall kolla, rev ut det) ungefär 'allting börjar med att någon inte sitter med armarna i kors, utan gör nåt nåt'. Och allt man gör, litet som stort, är ju nåt, tvål eller fläckuttagning eller cykla till affären eller vad det nu är.

Intressant blogg du har

Kul

Det var ett intressant ämne!


- Nåväl, jag jobbar på det där med bilen... Håller på att kolla upp bilpoolsbilar på en gata nära mej. //Malin Vinten

Äckligt logiskt - ekologiskt

Min kompost.

Proportioner

Om du tror att små saker inte har någon betydelse
- försök att somna med en mygga i sovrummet.

(anon@youaretheauthor.com)

Varför är det batterier i varenda leksak nuförtiden?

Grävmaskinen har batterier för att den ska kunna röra grävarmen stelt upp och ned och kunna skramla och låta. Monsterbilen har batterier för att den ska kunna köra fram och tillbaka och vända sig när den kommer till en vägg och köra tillbaka till den andra väggen. Den låter så högt så att alla blir irriterade och skriker till varandra för att höras (det lät ungefär som vår Cadillac utan avgasrör innan min man i ren desperation körde en skruvmejsel i högtalaren). Dockor säger "jag vill ha köttbullar" fastän de inte kan äta något alls och böckerna spelar enträgna melodier i en så hög tonart att ingen kan sjunga till den ändå.
Det finns få leksaker som mina barn använder som de ska användas. De sitter definitivt inte och tittar på när leksakerna leker av sig själva.
Det kan visserligen bero på att batterierna för det mesta är slut. Men jag tror inte att det är därför.
En av favoritlekarna för att tag sedan var att leka soptipp (inspirerad av mammas och pappas täta besök på soptippen då vi renoverade det förra huset).
När man leker soptipp tar man fram alla leksaker som man har i en enda stor hög mitt på golvet. Det blir en helt gigantiskt stor hög; ungefär en meter hög och två meter i diameter.
För att leka soptipp räcker inte barnens egna rum till, utan för att få plats med alla sakerna när man har plockat ut dem ur skåp och lådor behöver man bygga soptippen i vardagsrummet.
Så varför är det batterier i leksakerna när de faktiskt är roligare (och betydligt billigare)utan?

Ett tänkvärt citat

– Alla vet hur det är ställt med miljökrisen men ändå fortsätter den. Den yttre krisen är en avspegling av den inre. Vi människor måste stanna upp och komma i kontakt med oss själva och försöka nå en inre balans innan jorden kan räddas, säger Tonia Moya från Gröna korset i en intervju i Miljömagasinet år 2001.
– Men vi får inte bara stanna vid personlighetsutveckling och meditation, vi måste handla också. Vi måste vara med i samhället och förändra. Man kan bara göra sitt bästa. Det gäller att tro på sig själv och hitta sin egen kraft.

Galltvål

Blev himlastormande glad igår när jag hittade GALLTVÅL på DUKA (!). Har använt denna i flera år men importerat den Tyskland (där man använt den i flera årtionden!).
Galltvål är ett utomordentligt fläckborttagningsmedel: blöt och gnid in fläcken innan tvätten.

Enligt en informationsbroschyr på DUKA består galltvål av vegetabilisk kokos och palmolja som odlas ekologiskt. I tvålen finns

• klorofyll som ger galltvålen dess gröna färg, vilket också tar bort gräsfläckar och
• oxgalla som löser olja och fettfläckar.

Enligt broschyren Man kan också använda tvålen till att tvätta händerna, göra rent feta och oljiga föremål, i tvättmaskinen, krom, vinfläckar från finduken, redan tvättade fläckar och tvätta hunden eller hästen.

Fast köp den hellre i Tyskland än på DUKA - det är betydligt billigare.

Eller vänta nu - var det inte galltvål som man gnuggade in hästsadeln med när man red? Då borde man kunna hitta den i hästsportaffären också...

Jag är Eco-Chic!

Jaha, det var det jag redan visste. Jag är eco-chic.

Hittade en gammal Sveriges Natur nr 2/06 från Naturskyddsföreningen när jag städade. Där skriver Cecilia Uddén i en krönika om eco-chic-trenden.

Eco-chic är man när bor i stadsmiljö, lever hälsosamt och köper ekologiska produkter. Eco-chic är en starkt växande, explosiv trend som breder ut sig över Amerika och Europa. Utan läskig skrämselpropaganda om klimathot och annat börjar folk leva ekologiskt för att det är inne att köpa "bäst" produkter - alltså ekologiska.

Hör och häpna - för första gången i historien är jag otroligt modern. För att inte säga ultra-hip!

För övrigt har avgasröret ramlat av min röda Cadillac (av märket Skoda Octavia). Så numera sprider vi inte bara avgaser omkring oss utan även ett ruskigt oläte värre än en monstertruck.

God fortsättning

Jag önskar er alla en riktigt god fortsättning på det nya året!

I år snyltade vi på alla andra och såg de mest fantastiska fyrverkerier. Förra året blev barnen ändå livrädda för det höga ljudet så vi fick stå där och bränna upp dem själva, min man och jag.
Det luktade krutrök över hela stan. Bomberna ekade mellan husväggarna så det var tur att jag inte fick Tinitus. Den stackars katten såg jag inte till. Låg nog och tryckte i en buske någonstans och vågade sig inte fram.
Kunde inte låta bli att tänka när jag stod där med champagneglasen och tungmetallerna regnade ner över mig att detta är ett märkligt sätt att fira ett nytt år på.
Men vackert var det.

Och lyxigt var det också med gammal fin champagne. Vintillverkning är nog ganska miljövänligt, om man bortser från transporterna? Den ligger ju bara där i ekfaten och blir till.
Ska ta reda på det någon gång. Vad tror ni?

Det är aldrig för sent att ångra sig

Tack Trafikkontoret i Göteborg
för att ni gjort det omöjligt att ta med sig bilen in till city.
Om man mot förmodan lyckas hitta en parkeringsplats så
kostar det en förmögenhet att står där. Det svåraste är att
ta sig ut ur city efteråt tack vare den underfundiga
zonkörningen som är den mest komplicerade labyrint jag
någonsin stött på. En sådan upplevelse glömmer man inte !
(Jag har alltid undrat vad den där zonkörningen ska vara
bra för: det går ju åt hur mycket bensin som helst, hur skulle
det kunna vara miljövänligt?)