Plocka hallonsylt

Idag lyckades jag skapa en helt ekologiskt måltid. Om det inte hade varit för plastflaskan med hallonsylt som jag i ett svagt ögonblick stoppade ned i kundvagnen. Den marknadsförde sig själv utan bitar och utan kladd. Inte för att varken jag eller barnen någonsin tyckt att det varit en nackdel med fruktbitar i sylten eller kladdiga skedar. Men min väninna hade en sådan. Så jag måste prova. Eftersom jag ser den på hyllan.
Stolt står jag där i mitt röda förkläde som den allra bästa förälder och lagar mina pannkakor med kravmärkta ägg och kravmärkt mjöl och kravmärkt mjölk och vanligt jozo-salt till mina barn som med tindrande ögon står vid spisen och tittar på.
Pannkakorna lyser gyllengula. Vi förflyttas till den härliga sommardagen i hallonsnåret redan när vi ställer skålen med nykokt hallonsylt på bordet. De stora, röda hallonen tar majestätiskt ta plats på pannkakorna. Saften rinner mörkröd och härligt doftande ut ur pannkakorna när man skär dem. Solen skiner från en klarblå himmel, vi skrattar och skojar och när kärlen är fyllda av röda, läckra bär går vi ned och badar och bygger sandslott på stranden.
Så brukar det vara. Men vad händer?
Det blir en tunn röd stråle från flaskan, som ketchup. Sylten slingrar sig fram som röda ormar över pannkakorna. Ingenting påminner om sommardag och bad och sandslott.
Jag tror inte att jag kommer att plocka hallonsylt i flaska från ICA:s hyllor mer.
Nästa år ska jag se till att ha tid att plocka riktiga hallon i hallonsnår.