Grävmaskinen har batterier för att den ska kunna röra grävarmen stelt upp och ned och kunna skramla och låta. Monsterbilen har batterier för att den ska kunna köra fram och tillbaka och vända sig när den kommer till en vägg och köra tillbaka till den andra väggen. Den låter så högt så att alla blir irriterade och skriker till varandra för att höras (det lät ungefär som vår Cadillac utan avgasrör innan min man i ren desperation körde en skruvmejsel i högtalaren). Dockor säger "jag vill ha köttbullar" fastän de inte kan äta något alls och böckerna spelar enträgna melodier i en så hög tonart att ingen kan sjunga till den ändå.
Det finns få leksaker som mina barn använder som de ska användas. De sitter definitivt inte och tittar på när leksakerna leker av sig själva.
Det kan visserligen bero på att batterierna för det mesta är slut. Men jag tror inte att det är därför.
En av favoritlekarna för att tag sedan var att leka soptipp (inspirerad av mammas och pappas täta besök på soptippen då vi renoverade det förra huset).
När man leker soptipp tar man fram alla leksaker som man har i en enda stor hög mitt på golvet. Det blir en helt gigantiskt stor hög; ungefär en meter hög och två meter i diameter.
För att leka soptipp räcker inte barnens egna rum till, utan för att få plats med alla sakerna när man har plockat ut dem ur skåp och lådor behöver man bygga soptippen i vardagsrummet.
Så varför är det batterier i leksakerna när de faktiskt är roligare (och betydligt billigare)utan?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment