Människan är sitt eget mått

Jag har upptäckt att det faktiskt finns familjer som inte har bil och inte skjutsar barnen till fotboll, hockey, dans, karate, simning, scouter, miniorer, kör, kyrkans barntimmar, cirkusakrobatik och balett och inte åker på vintersemester till Sälen och Thailand samma år och inte åker på sommarsemester till Medelhavet. Det finns familjer som bor i lägenhet och inte renoverar huset som galningar hela tiden och inte stressar ihjäl sig för att hinna med att tukta gräsmattan och buskarna och ogräset som väller fram på sommaren. Jag undrar vad de gör. Tänk om de sitter där och bara tittar på varandra och inte vet vad de ska göra. Tänk om de måste prata med varandra. Tänk om de sitter och myser och har trevligt tillsammans. De verkar faktiskt vara glada och må bra också. Fast jag är inte säker än. De kanske skulle vara gladare och lyckligare om de hade allt det där och gjorde allt det där som jag gör?